domarudden.blogg.se

Det här med inredning ligger inte på topp hos oss just nu. Snarare att rädda den inredning vi har (och Love). Från Love. Han tar sig upp överallt och fingrar på allt. När man precis hittat på en bra lösning på ett bekymmer hittar han ett nytt. Klättringen på tv-bänken fick vi till slut lösa med en av våra iläggsskivor. Att plocka bort baslådan (eller vad det nu är) som var orsaken att han tog sig upp var inte möjligt  fick jag förklarat av sambon. Då skulle ljudet på tv:n försvinna. Om det var sant eller ej vet jag inte.

Problemet med våra tre skåp i köket där vi förvarar alla ljuslyktor, vinflaskor och prydnadssaker och där Love var och rotade (och kraschade) varje dag löste vi efter många grå hår med storasysters twistband. Man får liksom tänka till lite och det tar ibland många veckor. De barnsäkra spärrar vi köpt gick inte att montera i våra dörrar och någonstans hoppas man att han ska tröttna.

Det mest jobbiga bekymret just nu är att han klättrar upp på köksbordet så fort han får chansen. Första veckan gick det bra att bara dra ut stolarna en bit från bordet men de lärde han sig ganska snart att man kunde dra tillbaka. Vad gör man? Ja jag är förskollärare men han är en envis ettåring. Att vara konsekvent, lyfta ner och ajabaja har ingen verkan. Det märker man när han för hundraelfte gången klättrar upp på en dag...

Aja, han har ju faktiskt slutat slänga ur alla vedträn ur vedkorgen, och slänga ner duken och kuddarna på golvet varje dag,  och slicka på kakelugnens mässingluckor, riva ur alla skor i skohyllan,  gräva i blomkrukan...det här ska väl bli tråkigt med...någon gång.. ;)